Storvinsten på skolparkeringen

Det var en skenbart vanlig torsdagseftermiddag, med skenbart alla vanliga möjligheter att
rivstarta alla gamla groll, då mormor Maj (56) och mamma Irina (26) som vanligt väntade
på lilla Elisa på skolparkeringen. Ännu ett tillfälle för gnabb mellan Maj och Irina över
spelandet och körkortet. Men den här dagen hände något oväntat!

En skenbart vanlig dag

”Måste du alltid hålla på med det där?” sa Maj till Irina, den där gråmulna torsdagseftermiddagen
innan det hände. ”Hur mycket pengar har du spelat bort egentligen?”
Maj satt i förarsätet på skolparkeringen. Irriterad över att Irina återigen hade slarvat
med sitt körkort, tvungen att skjutsa både barn och barnbarn till och från skolan, var hon
som vanligt på lite snäsigt humör. Allt var alltså som upplagt för ännu en vanlig dag av
småbittra vresigheter. Sedan snurrade Irina plötsligt fram jackpotten på Mega Fortune
Dreams på sin mobil.

Som om verkligheten blev verkligare

”Själv minns jag det nästan onaturligt tydligt, säger Irina. Det var som om tiden stannade.
Efter att det fullkomligt oväntade bara hände såg jag omkring mig på parkeringen. Blicken
vandrade mellan alla bekanta objekt som plötsligt tycktes ha tappat all mening. Bilar,
byggnader, lyktstolpar … Allt tycktes overkligt, samtidigt som om jag såg allt tydligt, liksom
… mycket mer påtagligt än vanligt.”
Inte konstigt! I enkel skrift var allt ju över en miljon kronor påtagligare! Närmare
bestämt en miljon, trettioåtta kronor och femtiofem öre påtagligare! Irina skrattar när hon
berättar om händelsen:
”Det var faktiskt som om verkligheten hade blivit litet verkligare! Alla konturer
tycktes plötsligt så skarpa! Jag bara gned mig i ögonen. Till en början reagerade jag nog
ändå rätt coolt. Jag tror till och med jag tog mig en snus!”
Det tog alltså en stund för Irina att faktiskt fatta vad som hade hänt. Hon väntade på
en reaktion inuti, men till en början ville ingen komma. Hennes mamma fortsatte som
vanligt tjata, men i den där chockerade tystnaden och påtagligheten vände Irina sig bara
lugnt mot henne och sa: ”Mamma, jag är miljonär”.

Tvekan

”Hon fattade inte alls vad jag pratade om. I alla fall inte till en början. Själv kände jag snart
en så våldsam och omedelbar glädje att dela vinsten med någon att jag hoppade ut ur
bilen! Jag vet inte riktigt vad som hände. De första minuterna är som en enda dimma: Jag
tror att jag dansade med några tanter och jag är rätt säker på att jag dansade med ett
gäng tonårsflickor, men ingen verkade riktigt fatta varför och de blev nog litet rädda för
mig.”
Under tiden satt mamma Maj fortfarande i bilen och undrande om det kanske var
läge att ringa 112. Till slut träffade de på en kille som med viss erfarenhet i saken kunde
verifiera för dem båda: Det som syntes på mobiltelefonens skärm hade faktiskt sin
motsvarighet i rena rama pengar.
Irina skrattar.
”Jag kommer aldrig att glömma min mammas ansikte, den gången! Hur en min kan
förvandlas sådär. Från den bittra misstro som livet programmerar en med, till ren och
sprudlande glädje! På bara några sekunder!”

Elisas och hennes vänner

När Irinas dotter Elisa kom ut från skolbyggnaden skämdes hon en aning. Mamma
betedde sig så konstigt åt. Det var dessutom inte första gången, men den här gången var
också mormor med och skämde ut sig. Killen stod dock fortfarande ansluten till sällskapet.
Och han var fortfarande lika ivrig att försäkra folk om vinsten.
”Elisa blev snart alldeles lyrisk!” säger Irina. ”Jag försäkrade henne om att alla de
grejer hon hade tjatat om nu skulle uppfyllas! Med den uppsluppna stämning som då
redan rådde i skaran dröjde det inte länge innan också hon trodde på det!”
En av sakerna Elisa hade tjatat om var nämligen inget mindre än en skateramp på
bakgården. Majs och Irinas bakgård, som för övrigt gick nästan helt i asfalt och betong, var
redan en självklar samlingsplats för skolans alla skate-kids. Det enda som fattades var just
en skateramp.
”Inga problem”, försäkrade Irina.
Snart dansade alltså inte bara Elisa och hennes familj runt på gården, utan också
alla hennes kompisar!

Det måste vara tekniska problem!

”Du har ju spelat de där spelen i evigheter”, sa Elisa snart. ”Kanske råkar det bara vara nåt
fel! Kanske är det nån annan som har vunnit!”
Även mamma Maj hade sina ögonblick av tvivel. Det kan väl ändå inte vara möjligt
att snurra hem en sådan vinst på sin mobiltelefon? Det måste väl vara något slags tekniskt
fel någonstans?
Men så var det inte! Casinot (som Irina här villa hålla hemligt) försäkrade envist att
pengarna var hennes om hon bara ville ta ut dem. Alltså tog hon ut dem. Alltså blev hon
en miljon, trettioåtta kronor och femtiofem öre rikare! Alltså löste sig i princip alla hennes
ekonomiska bekymmer där, på fläcken, med en tjafsande mamma och en tjatande dotter
alldeles intill sig.

Körkortet då?

”Naturligtvis är jag inte arg på min mamma och jag påstår inte heller att jag själv alltid har
varit någon ängel”, säger Irina. ”Jag förstår idag att jag kanske irriterar folk med min vinst,
men samtidigt är det just därför vi spelar på casino. Minns att vi alla alltid har precis
samma chans till jackpotten. Här finns inga orsaker att bedöma om vinsten var rätt eller
fel. Det är spel, helt enkelt. Precis som det skall vara. Och nu får mitt barn och hennes
kompisar skejta precis som de vill. Inga problem. Några stålramar hit och dit, några böjda
skivor … Vi har redan fixat det.”
Körkortet då? Ni kanske undrar? Inga problem där heller. Såklart har Irina fixat även
det.
”Jag måste väl erkänna att jag befann mig i en ganska svag situation i mitt liv, just
då. Jag hade svårt att tro på mig själv, svårt att tro på min egen potential. Jag orkade inte
ta mig själv i kragen, helt enkelt.”
Den garanti som vinsten innebar gjorde att hon faktiskt fick den styrkan.
”Idag hämtar jag själv Elisa från skolan. Jag kan alltså tro på sömniga
svenssondrömmar. Ett liv har faktiskt inga gränser. Alla möjligheter väntar de som är
modiga nog att sätta sina egna gränser!”